Under 1970-talet började det skrivas mycket böcker om färganalys. En av anledningarna var att framsteg hade gjorts inom tryck så att man kunde trycka färger med högre kvalitet och mer exakt än innan. Många av dessa böckerna drog många liknande slutsatser inom färganalys.

Flera av författarna delar upp färgsystemet i fyra kategorier, där en persons färgkategori baserar sig på hennes hudfärg. Hudfärgen är något som inte ändrar sig, även om man solar så ändrar sig inte hudfärgen utan bara nyansen, till skillnad från håret (som man kan färga) och ögonfärg som man kan ändra med färgade kontaktlinser.

Viktigt att notera är att en persons färgsäsong inte baserar sig på när man är född på året eller vilken ens favoritsäsong är vilket verkar vara en vanlig missuppfattning.

Personer som arbetar med färganalys hittar ens säsong genom undertoner i huden som är ett resultat av en kombination av tre grundfärger – röd, gul och blå.
I praktiken är detta lite mer avancerat. Alla människors hudfärg innehåller starka element av färgen rött vilket kommer från hemoglobin i blodet (huden är delvis genomskinlig). Undertonen är det som bestämmer personens säsong och den är antingen gul eller blå. Undertonen produceras av två pigment som heter melanin och karoten. Mycket melanin producerar en blå underton och mycket karoten producerar en gul underton.